Enligt kammarrätten skulle den marknadsmässiga räntan på lånet från delägarna beräknas till statslåneräntan + 1 procent eftersom bolaget inte kunde visa att det fanns ett reellt lånebehov för bolaget. Lånet var dessutom förenat med ett lågt risktagande från delägarnas sida.
Inget reellt lånebehov
Förvaltningsrätten började med att konstatera att det i skattelagstiftningen inte finns angivet vad som är att anse som marknadsmässig ränta när en delägare lånar ut pengar till sitt bolag, utan detta får avgöras från fall till fall. Vad som påverkar räntenivån är om lånet har uppkommit på grund av att det finns ett reellt lånebehov i verksamhetens intresse. I detta fall ansåg förvaltningsrätten att så inte vara fallet.
Kammarrätten skriver i sin bedömning att vad som är en marknadsmässig ränta måste avgöras med hänsyn till risktagande och säkerhet samt vilken ränta som företaget skulle betala för ett motsvarande lån till en extern långivare. Även långivarnas möjlighet till kontroll av lånevillkoren ska beaktas vid bedömningen samt om lånet har tagits i bolagets intresse.
